Våra tidigare djur - www.sundlings-hundliv.se

Iza Mimmi och jag

Antal besök:

Regnbågslandet

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans...

- Författare okänd -

Sammanfattning av 38 års hund/kattliv

Det har passerat många djur hos oss.
Som barn var jag inte särskilt intresserad av djur. Vi hade inga djur då jag bodde hemma.

När jag och min man flyttade ihop, så dröjde det bara någon månad, så var vår första hund ett faktum. Min man har alltid haft hund eller katt och det var självklart för honom att vi skulle ha en hund.

Tina, vår första hund, var en blandras. Född i en lada i Keskijärvi någon gång under september 1971. Hon kom till oss den första november. Tina var en blandning mellan spets och engelsk setter. Hon var totalt ouppfostrad och vi gjorde alla fel man kan med henne. Men hon var en otroligt charmig hund. Klok, hon kunde öppna ytterdörren fast den var låst. Och många gånger var hon i trapphuset eller hos grannen när jag kom hem från jobbet. I och med att vi skaffade Tina kom jag i kontakt med Brukshundklubben. På den tiden så tittade alla lite snett på mej, eftersom jag hade en blandras och inte en schäfer...
Tina fick 4 valpar vi 6 års ålder och klarade av både valpning och skötsel av valparna jättebra.
Tina blev 16 år och var frisk och kry hela livet. En sommardag kunde hon inte resa sig när hon kissat och då insåg vi att det var dags för henne att gå vidare.....

Jiddi, en irländs setter, som var otroligt vacker, SUCH, tog vi som fodervärdshund. Hon var tre år när hon kom till oss 1972. Vi tog henne som sällskap åt Tina. Jiddi har lämnat efter sig mer än 35 valpar. Hon fick otroligt stora kullar, och hon blev mamma tre gånger. Det var jobbigt att lämna bort henne när hon skulle valpa och vi bestämde att aldrig mer ta en fordervärdshund. Jiddi var snäll och lydig, hon blev också 16 år när det var dags för henne att gå vidare.

Kia, en jämthund, skulle bli husses jaktkompis, men hon blev istället en jättetrevlig sällskapshund. När det var ute och jagade, stack hon till närmaste hus och lekte med deras hundar. Kia fick problem med löpen när hon blev äldre och när hon var 11 år fick vi ta bort henne på grund av en elak livmoderinflammation.

Capris, engelsk cockerspaniel, var en omplaceringshund som kom till oss när hon var 1,5 år. Det visade sig att hon var dräktig när hon kom. Efter 4 veckor fick hon tre små valpar av okänd härstammning. Två av valparna överlevde och fick långa och lyckliga liv. Capris själv blev tyvärr inte gammal. Hon råkade äta en omogen kotte som fastnade i magen, och trots operation, så klarade hon sig inte, utan fick lämna oss endast 3,5 år gammal.

Happy, också en engelsk cockerspaniel kom till oss 12 veckor gammal strax efter att Capris lämnat oss. Hon var en superglad hund, som verkligen levde upp till sitt namn. Pinntokig. Happy var född 1989 och gick bort 1998, 9 år gammal. Även här var det en livmoderinflammation som satte stopp för hennes fortsatta liv.

Tessie, blandras bearded collie/karelsk björnhund, kom till oss i februari 1994 Hon var en överbliven valp som skulle avlivas, och efter övertalning från min sida så samtyckte min man att vi skulle ta henne. Det har vi aldrig ångrad. Tessie är den hund som har det allra största utrymmet i mitt hjärta. Hon var en liten odåga till valp. Kostade oss en förmögenhet på allt hon bet sönder, fjärrkontroller, väckarklockor, skinnmöbler och till och med korkmattorna. Men det spelade ingen roll. En snällare och mjukare hund har jag aldrig träffat på.
Tessie fick 1996 valpar (helt oplanerat). Hon nedkom med 7 friska valpar. Eftersom jag inte hade någon som var intresserad av att ta hand om hanvalpar, så var jag tyvärr tvungen att ta bort hanvalparna och det gjorde jag samma dag de föddes. Tre fina tikvalpar fick hon behålla. Mia, Moa och Maja. Moa och Maja har fått bra hem och lever än idag. Mia fick stanna kvar hos oss. Tessie fick avsluta sina dagar i somras 15 år gammal. Hon hade fått en elakartad tumör i urinblåsan och det var tyvärr inget annat att göra än att låta henne somna in. Det var en väldigt dyster dag.

Mia, Tessis valp. Vad hennes pappa var för ras var inte att ta miste på. Han måste ha varit en finnspets. För Mia såg ut precis som en finnspets.
Mia var snäll men totalt ouppfostrad. Hon lydde när hon själv ville. Och trots att hon blev 9 år, så hittade jag aldrig någon metod som hon förstod.
Mia föddes den 11 maj 1996 och levde hela sitt liv hos oss. Hon var en glad hund och som en raket i skogen. Fattar inte hur hon han veja för träd och stenar. I november 2005 var vi tvugna att låta henne somna in pga en stor tumör på levern.

Sissi var vår första katt. Det var Daniel som ville ha en katt. Danne har alltid velat ha katt, men eftersom Kia (vår jämthund) inte var särskilt förtjust i katter, så lovade jag Danne att den dag Kia var borta så skulle ha få en katt. Samma dag som Kia dog, så hämtade vi detta lilla nystan från Markitta. Hon var 10 veckor och otroligt sök. Micke, den äldre grabben ville inte alls följa med och hämta henne, utan sa när jag frågade "Jag vill inte ha nån katt, Kia ligger i garaget och har inte ens kallnat ännu och ni ska hämta en katt".
Men när den lilla kattungen kom hem, så var det till Micke hon tydde sig. Kommer bl a ihåg en gång när han låg på sängen och jag hörde rop från honom... Mamma, kom och ta katten. hon morrar åt mig... (Kissen hade lagt sig ner och spann högljutt)
Sissi var från början en innekatt, men när hon var 4-5 år så började hon vara ute på somrarna. Hon blev en helt fantastisk musjägare och radade upp mössen i 10-tal på bron. En gång kom hon hemsläpande på en sork som var lika stor som henne... oj vad hon fick jobba.
Sissi blev bara 13 år, hon hade astma som jag medicinerade med både pulmicort och bricanyl, men en vinter hade hon det så jobbigt, så vi beslutade att hon skulle få somna in.

Grållan var en gammal blandraskatt. Hon är 19 år i år. Som det hörs på namnet så är hon grå och långhårig. En av norrbottens bästa musjägare. Hon är utekatt på sommaren och innekatt på vintern. Sista tiden sov hon mest på sin filt bredvid elementet, kom och kelade ibland. Lekte inte så ofta mot slutet utan överlät det till Lotta.
Grållan gick ur tiden sommaren 2009 20 år gammal.